Avbrott i medvetandets, minnets och upplevelsens sammanhang – från vardaglig frånvaro till traumarelaterade tillstånd.
Att köra hela vägen hem och inte minnas resan är vardaglig dissociation – uppmärksamheten var någon annanstans. Längre ut på samma skala finns reaktioner på trauma, och dem beskriver vi lugnt och utan dramatik. Vissa modeller här är omdiskuterade, och det säger vi öppet.
Så använder du den här kategorin: Läs i din egen takt och pausa om något känns för mycket. Det finns alltid en väg till stöd längst ner på sidan.
Att gå upp så helt i en bok, film eller uppgift att tid, rum och självmedvetande tillfälligt faller bort – den vardagliga änden av det dissociativa kontinuumet.
Det kliniska vardagsspråket om inre "delar" – sidor av en själv med egna känslor, behov och strategier – använt som arbetsmodell i flera terapiformer.
Känslan av att vara främmande för sig själv – som att betrakta sina egna tankar, känslor eller sin kropp utifrån, "som i en film".
Känslan av att omvärlden är overklig – dimmig, platt eller kulissartad, som betraktad genom en glasskiva.
Avbrott i den normala integrationen av medvetande, minne, identitet och perception – från vardagligt "zona ut" till kliniska tillstånd.
Minnesluckor för självbiografiskt material – ofta kring svåra händelser – som går utöver vanlig glömska.
Dissociation under själva den traumatiska händelsen: tiden saktar ner, kroppen går på autopilot, det som sker känns overkligt eller betraktas utifrån.
Teorin att personligheten efter svår traumatisering delas upp i en vardagsdel som driver livet vidare och en eller flera traumadelar som bär det som hände.