37 terapeutiska metoder och riktningar, ordnade efter familj.
Börja i det du känner igen — välj ett mönster och se vilka terapiformer som arbetar med just det, och hur. Läsförslag, inte vårdval.
En KBT-baserad terapi som tränar psykologisk flexibilitet: att ge plats åt svåra inre upplevelser och samtidigt handla i riktning mot sina värden.
En beteendeterapi för depression som bryter undvikandespiralen genom schemalagd, meningsfull aktivitet – handling före motivation.
En manualiserad KBT-behandling för PTSD som bearbetar de låsta tolkningar – "stuck points" – som håller traumat levande, särskilt skuld och skam.
En terapi för skam och hård självkritik som tränar upp trygghetssystemet – förmågan att möta sig själv med samma medkänsla som man möter andra.
En KBT-baserad terapi som kombinerar acceptans och förändring för att behandla emotionell dysreglering, impulsivitet och relationsproblem.
Beteendeterapins kärnmetod: att gradvis och upprepat närma sig det fruktade utan flykt eller ritualer, tills rädslosystemet lär om.
En strukturerad, evidensbaserad terapi som arbetar med sambandet mellan tankar, känslor och beteenden för att minska psykiskt lidande.
Den äldsta kognitiva terapiformen: identifierar och disputerar de absoluta kraven – "måstena" – som förvandlar motgångar till katastrofer och självfördömande.
Psykodynamiskt förankrad terapi där gruppen själv är verktyget: relationsmönster som skaver utanför visar sig förr eller senare i rummet, där de kan undersökas medan de pågår – med fler perspektiv än någon enskild terapeut kan ge.
Analytisk psykologi i praktiken: arbete med skuggan, drömmar och symboler i en individuationsprocess mot större helhet – teoretiskt rik, empiriskt svagt prövad.
Psykodynamiskt förankrad terapi som stärker förmågan att förstå sig själv och andra utifrån inre tillstånd – särskilt när den förmågan kollapsar under anknytningsstress.
Djupgående talkterapi som utforskar omedvetna mönster, tidiga relationer och deras inverkan på nuet.
Den psykoanalytiska traditionens moderna, ofta tidsbegränsade form – arbetar med känslor, återkommande relationsmönster och försvar som ingång till förändring.
Psykodynamisk terapi för personlighetsproblematik som arbetar direkt i överföringen – de klyvda bilderna av själv och andra aktiveras och integreras i relationen till terapeuten.
Greenbergs upplevelsebaserade terapi där känslorna är vägen, inte hindret: man måste anlända till en känsla för att kunna lämna den – och förändra känsla med känsla.
Samtalsterapi i Yaloms och Frankls tradition som möter livets grundvillkor – död, frihet, ensamhet och mening – i stället för att behandla bort ångesten de väcker.
Upplevelsebaserad terapi i här och nu: medvetenhet, kontakt och experiment – som tomma stolen – gör mönster levande i rummet i stället för omtalade.
Richard Schwartz modell där psyket består av delar – managers, firefighters, exiles – och ett Själv som kan leda dem. Populariteten har vuxit snabbare än evidensen.
Carl Rogers icke-styrande samtalsterapi där empati, ovillkorlig positiv aktning och kongruens hos terapeuten antas frigöra klientens egen utvecklingsförmåga.
En traumabehandling där klienten återkallar traumaminnen under bilateral stimulering – väl belagd effekt vid PTSD, omdiskuterad mekanism.
En manualiserad 16-sessionersbehandling utvecklad av Katherine Shear för komplicerad (förlängd) sorg, som varvar förlustarbete med återuppbyggnad av det egna livet.
Kort, manualbaserad traumabehandling utvecklad för flykting- och krigstrauma – hela livslinjen gås igenom och traumat får plats i en sammanhängande berättelse.
Systematisk, upprepad exponering för traumaminnet och undvikna situationer – en av de starkast belagda PTSD-behandlingarna, och en krävande sådan.
En kroppsorienterad traumaterapi som integrerar anknytningsteori – spårar hur trauma och relationsmönster bärs i hållning, rörelse och impuls.
En kroppsorienterad traumametod som arbetar med att fullborda avbrutna försvarsresponser – populär och kliniskt inflytelserik, med preliminär evidensbas.
Strukturerad, faserad KBT för traumatiserade barn och unga – gradvis exponering, traumanarrativ och föräldrakomponent, med stark evidens.
Individualterapi på Bowlbys grund: terapirelationen används som trygg bas för att utforska och revidera de inre arbetsmodeller som styr nära relationer.
Sue Johnsons anknytningsbaserade parterapi: parets negativa cykel – inte partnern – är fienden, och bråken förstås som protest mot bruten känslomässig kontakt.
Terapitradition där problemet förstås som ett mönster i familjesystemet snarare än en egenskap hos en individ – från Bowens differentiering och trianglar till Minuchins strukturer och gränser.
Parterapi byggd på decennier av observationsforskning: de fyra apokalypsryttarna identifieras och ersätts med sina motgifter, medan vänskap och reparationsförmåga byggs upp.
Tidsbegränsad terapi som behandlar depression genom dess interpersonella sammanhang – rollövergångar, konflikter, sorg och isolering – med stark evidens och plats i internationella riktlinjer.
Youngs integrativa terapi för livslånga mönster: tidiga maladaptiva scheman och lägen ("modes") bearbetas med kognitiva, upplevelsebaserade och relationella verktyg.
de Shazers och Insoo Kim Bergs korttidsterapi som bygger på undantagen: det som redan fungerar förstoras med hjälp av mirakelfrågan, skalfrågor och små nästa steg.
Segals, Williams och Teasdales åttaveckorsprogram som förenar mindfulnessträning med kognitiv terapi för att förebygga depressionsåterfall – starkast belagt vid tre eller fler episoder.
Kabat-Zinns åttaveckorsprogram i grupp – kroppsskanning, sittande meditation och mjuk yoga – som tränar ett accepterande, närvarande förhållningssätt till stress och smärta.
Millers och Rollnicks samtalsmetod som möter ambivalens utan konfrontation: skälen till förändring ska komma från personen själv, inte från rådgivaren.
Whites och Epstons terapi där problemet externaliseras – "personen är inte problemet, problemet är problemet" – och en rikare livsberättelse byggs av de undantag den gamla utelämnade.