Lösningsfokuserad korttidsterapi (SFBT)
de Shazers och Insoo Kim Bergs korttidsterapi som bygger på undantagen: det som redan fungerar förstoras med hjälp av mirakelfrågan, skalfrågor och små nästa steg.
Lösningsfokuserad korttidsterapi (solution-focused brief therapy, SFBT) utvecklades av Steve de Shazer och Insoo Kim Berg med kollegor vid Brief Family Therapy Center i Milwaukee under 1980-talet. Utgångspunkten är radikal i sin enkelhet: man behöver inte förstå problemets orsaker för att bygga en lösning. Inget problem är ständigt närvarande – terapin letar systematiskt efter undantagen, tillfällena då det fungerar lite bättre, och undersöker vad som var annorlunda då.
Signaturverktygen är välkända: mirakelfrågan ("anta att problemet i natt, medan du sov, blev löst – vad är det första du skulle märka i morgon?") konkretiserar målet i beteendetermer. Skalfrågor gör läget och nästa steg mätbara, och uppgifterna bygger på att göra mer av det som redan fungerar. Klienten betraktas som expert på sitt liv, terapeuten som expert på frågorna.
Vad används den vid?
Brett använd vid avgränsade problem i livssituation, relationer, skola och arbetsliv, vid lindrigare psykisk ohälsa samt i rådgivning, socialt arbete och elevhälsa. Mindre lämplig som ensam insats vid svår depression, beroende, trauma eller annan komplex problematik, där den snarare kan komplettera annan behandling.
Hur fungerar det?
Samtalet styr blicken mot mål, resurser och undantag i stället för brister och orsaker: vad vill du ha i stället, när händer det redan, vad gjorde du då? Förändringen antas växa ur uppmärksammade framsteg – små steg som förstärks av att de märks och benämns. Mellan sessionerna observerar eller upprepar klienten det som fungerar, och varje ny session börjar med frågan vad som blivit bättre.
Hur ser en session ut?
45–60 minuter, ofta med flera veckors mellanrum så att förändring hinner ske. Terapeuten ställer många frågor, ger konkreta komplimanger och sammanfattar. Problemprat tillåts men förlängs inte. Antalet sessioner avgörs löpande – varje session behandlas som möjligen den sista – och kontakten avslutas när klienten är tillräckligt nära målet.
Evidensläge
Rimligt stöd för lindriga till måttliga problem: metaanalyser visar små till måttliga effekter, i nivå med andra korttidsinsatser och ofta med färre sessioner. Basen är dock metodologiskt ojämn – många små studier av blandad kvalitet, varierande manualtrohet och få stora oberoende prövningar. För svår eller komplex problematik är stödet svagt.
Typiskt format
Mycket kort: ofta 1–5 sessioner, sällan över 8–10, individuellt, i par, familj eller grupp. Spridd inom kommunal öppenvård, elevhälsa, socialtjänst och företagshälsovård. Utbildningarna varierar från korta kurser till längre program.
Mönster den arbetar med
Beteendemässig urkoppling
Att sluta försöka – att ge upp ansträngningarna att nå målet eller hantera stressorn, ofta med en känsla av att inget man gör spelar någon roll.
När någon gett upp försöken letar SFBT efter undantagen – tillfällen då personen ändå agerade – och bygger nästa lilla steg på dem. Framsteg som märks och benämns gör återupptagen handling mer sannolik än analys av varför man slutade.
Kontrollfelslut
Två motsatta feltolkningar av den egna makten: antingen vilar allt på mig (omnipotens) eller spelar inget jag gör någon roll (hjälplöshet).
Skalfrågor och mirakelfrågan flyttar blicken från det som ligger utanför kontroll till det första lilla steg som faktiskt går att ta. Upplevelsen av handlingsutrymme byggs av genomförda steg snarare än övertalning.
Planering och problemlösning
Att hantera stress genom att analysera problemet, lägga en plan och aktivt försöka förändra situationen.
Lösningsfokuserad korttidsterapi bygger vidare på samma handlingsinriktning men startar i undantagen: när fungerar det redan, och vad gjorde du då? Små konkreta nästa steg formuleras ur det som visat sig fungera i stället för ur problemanalysen.
Källor
- de Shazer, S. (1985). Keys to Solution in Brief Therapy. W. W. Norton.
- de Shazer, S. (1988). Clues: Investigating Solutions in Brief Therapy. W. W. Norton.