Byt "jag" mot ditt namn när du pratar med dig själv om det svåra – och få samma klokhet som du ger dina vänner.
Inför nervösa situationer och efter pinsamma: när du ältar i första person ("varför sa jag så, jag är hopplös") och varvet bara ökar. Eller före det svåra samtalet, när du behöver din egen rådgivare snarare än din egen åklagare.
Språkbytet skapar psykologisk distans: samma situation bearbetas som om den gällde någon annan, vilket kopplar in det lugnare perspektivtagande vi spontant har för andra människor. I Kross studier minskade distanserat självprat obehag och grubbel både före och efter stressorer – med påfallande liten ansträngning.
En serie experimentella studier (Kross m.fl. 2014) visar konsistenta resultat på självrapport, beteende och fysiologi. Fältet är ungt men fynden är replikerade av flera grupper.
Verktyget ger distans till stundens panik – det är inte ett sätt att prata bort legitima behov eller svåra beslut. Och om tredje person blir ditt enda läge har distansen blivit distansering.