Kroppen reagerar nästan likadant — puls, beredskap, tunnelseende — vilket gör dem lätta att blanda ihop. Skillnaden sitter i vad larmet gäller.
Den objektlösa beredskapskänslan – kroppens larm utan tydlig avsändare, en olust inför något obestämt som ännu inte har hänt.
Hela posten →KänslaGrundkänslan inför akut fara – kroppens snabbaste larm, riktat mot ett hot här och nu, med impulsen att skydda sig och fly.
Hela posten →Rädsla är svaret på ett konkret hot här och nu: hunden som morrar, bilen som kommer för fort. Den har ett objekt, en riktning och ett slut. Ångest är samma larmsystem utan synlig avsändare: hotet ligger i framtiden, i det diffusa eller inombords. Rädslan säger "spring nu"; ångesten säger "något kommer hända" — och just frånvaron av ett tydligt objekt är det som gör den så svår att släcka.