Båda hör hemma i litteraturen om kontroll i nära relationer, och de glider ihop eftersom de arbetar med samma material: den enas verklighet. Men det ena är en taktik — det andra är vad taktikerna sammantaget åstadkommer.
Den gradvisa förlusten av det egna perspektivet under långvarig kontroll – att till slut inte längre veta vad man själv tycker, vill eller minns.
Hela posten →RelationsdynamikEtt mönster där en annan persons verklighetsuppfattning systematiskt undergrävs – minnen, iakttagelser och känslor förnekas tills personen börjar tvivla på sitt eget omdöme.
Hela posten →Gaslighting är en taktik: aktiva handlingar — förnekande, omtolkning, "det där hände aldrig" — som undergräver den andres tilltro till minnen och omdöme. Perspekticid är den kumulativa processen: efter lång tid under korrigering och anpassning tynar det egna perspektivet bort — man vet till slut inte vad man själv tycker, vill eller minns. Gaslighting är något någon gör. Perspekticid är något som sker med en, där gaslighting, isolering och övervakning är medlen och förlusten av eget perspektiv är slutprodukten.