Rädslan att verka stöddig får många att trycka ner äkta stolthet — samtidigt kan en uppblåst självbild klä sig i stolthetens språk. De är inte samma sak.
Den ljusa självmedvetna känslan när man nått något som räknas – ryggen rätar sig, hakan lyfts och prestationen vill delas.
Hela posten →En uppblåst självbild som måste försvaras.
Stolthet är en känsla med täckning: den kommer efter något du gjort, står i proportion till det och tål att delas — den behöver inte förminska någon. Grandiositet är en självbild som måste försvaras: överlägsenheten svarar inte på en prestation utan skyddar mot dess motsats, och den känns igen på sin skörhet — kritik, motgång och andras framgång upplevs som angrepp. Stoltheten vilar på något. Grandiositeten hänger fritt och kräver därför ständig bekräftelse.