Att se upp till någon är inget försvar — det kan vara både träffsäkert och utvecklande. Skillnaden ligger i vad som händer med resten av bilden.
Att tillskriva en annan person (eller sig själv) överdriven perfektion för att slippa besvikelse, osäkerhet och blandade känslor.
Hela posten →Att uppskatta en egenskap hos någon — med fötterna kvar på marken.
Beundran uppskattar en egenskap med fötterna kvar på marken: du ser vad någon kan, vill kanske lära dig av det, och personen får samtidigt ha brister. Idealisering förgyller hela personen: felen redigeras bort, förväntningarna växer och fallhöjden med dem. Den idealiserade kan till slut bara svika, för bilden var aldrig sann. Beundran tål att förebilden är mänsklig — idealiseringen rasar vid första sprickan, ofta rakt över i devalvering.