Att bekräfta en känsla och att instämma i en åsikt blandas ofta ihop – särskilt i laddade samtal, där den som validerar kan känna att hen ger efter, och den som hör valideringen kan tro att hen fått rätt. De är inte samma sak, och skillnaden avgör om samtalet öppnar sig eller låser sig.
Att bekräfta att en känsla är verklig och begriplig.
Att instämma i den andres slutsats eller åsikt.
Validering riktar sig mot känslan: "jag ser att du är arg, och jag förstår varför det känns så." Den säger ingenting om vem som har rätt i sakfrågan. Att hålla med riktar sig mot innehållet: "du har rätt, jag gjorde fel." Du kan validera fullt ut och ändå vara helt oenig – "det är klart att du blev besviken, och jag står ändå fast vid mitt nej." Den som bara kan välja mellan att hålla med eller att avfärda har förlorat det mest avspännande som finns: att möta känslan utan att ge upp sin egen ståndpunkt.