Båda handlar om höga insatser och rädsla för att inte räcka till, och de följs ofta åt. Men den ena är en känsla i en viss situation, den andra en hållning som följer med överallt.
Föregripande rädsla att misslyckas eller bli negativt bedömd i en utvärderande situation – en spänning som skärper i lagom dos men låser och får en att dra sig undan när den blir för stark.
Hela posten →CopingstrategiAtt ställa överdrivet höga krav på sig själv och döma sitt värde efter om de uppnås – där rädslan för misstag kostar mer än strävan ger.
Hela posten →Prestationsångest är den föregripande oron inför en specifik prövning — provet, presentationen, scenen — och klingar av när situationen är över. Perfektionism är en mer genomgående standard: orimligt höga krav och rädsla för misstag som gäller det mesta, oavsett om någon bedömer eller inte. Perfektionism kan göda prestationsångest, men man kan ha det ena utan det andra: en avslappnad person kan få blackout på tentan, och en perfektionist kan vara lugn inför just det hen behärskar.
Prestationsångest vs bedragarfenomenet
Båda kretsar kring rädslan att inte hålla måttet inför andras blick, och de samexisterar ofta.
Fler jämförelserValidering vs att hålla med
Att bekräfta en känsla och att instämma i en åsikt blandas ofta ihop — särskilt i laddade samtal, där den som validerar kan känna att hen ger efter, och den som hör valideringen kan tro att hen fått rätt.
ÖversiktAlla jämförelser
Hela listan över begrepp som ofta blandas ihop.