Kroppens automatiska överlevnadsreaktioner vid upplevt hot.
Att bli alldeles stel och tyst när rösten höjs är inte feghet. Det är en frysreaktion – kroppen gör vad den lärt sig att göra för att klara stunden. Här beskrivs responserna lugnt och utan dramatik, tillsammans med vad som hjälper kroppen att landa igen efteråt. Det var den reaktion din kropp hade till hands.
Så använder du den här kategorin: Känn igen kroppens första svar under press och läs om verktyg som hjälper nervsystemet tillbaka till lugn.
Akut hotrespons där man möter faran genom omedelbar underkastelse och behagande – att bli ofarlig genom att bli oumbärlig.
Akut mobilisering bort från ett upplevt hot – att komma undan, ut eller iväg innan något hinner hända.
En instinktiv, ofrivillig immobilisering inför upplevt hot – en tredje hotrespons utöver kamp och flykt.
Ett tillstånd av konstant förhöjd vaksamhet och hotscanning som håller nervsystemet i beredskap.
Den inlärda förväntan att de egna handlingarna inte påverkar utfallet – efter upprepad exponering för okontrollerbara händelser.
Akut mobilisering mot ett upplevt hot – ilska, aggression och konfrontation som försvar.
En extrem hotrespons med total tonusförlust och avstängning – kroppen slokar, blir svimningsnära och stänger av, bortom den spända frysningen.
Den bestående moraliska och existentiella skada som uppstår av att utföra, misslyckas med att förhindra eller bevittna handlingar som kränker ens djupaste övertygelser – eller av att svikas av en auktoritet man litade på.
En affiliativ stressrespons – att under hot skydda och vårda närstående och söka sociala allianser, föreslagen som komplement till kamp och flykt.
Kroppens förmåga att dämpa eller stänga av smärta under akut hot – så att den kan agera trots skador, och först kännas fullt ut efteråt.
Det spänningsspann där en människa kan tänka, känna och fungera samtidigt – utan att svämma över eller stänga av.
En ofrivillig, djup motorisk hämning under oundvikligt hot – kroppen blir orörlig och oförmögen att röra sig eller ropa, när varken kamp eller flykt är möjlig.
Ett ofrivilligt uppmärksamhetsmönster i tre steg: blicken dras mot hotet först, fastnar där, och slits sedan bort från det.