Känslan av att vara fel som person – den affekt som fler försvar än någon annan är organiserade för att slippa.
Den självmedvetna känslan av att vara fel inför andras blick – signalen om hotad tillhörighet, med impulsen att gömma sig, krympa eller reparera.
Läs om känslan →Borde-satser
Stelbenta inre regler om hur man själv och andra "borde" vara – som skapar skuld inåt och bitterhet utåt.
Etikettering
Att förvandla enskilda beteenden till globala identitetsomdömen: inte "jag gjorde ett misstag" utan "jag är en idiot".
Tidiga maladaptiva scheman
Breda, djupt rotade livsteman om en själv och andra – formade när centrala känslomässiga behov inte möttes – som färgar tolkning, känsla och val långt upp i vuxenlivet.
Beroende som självreglering
Självmedicineringshypotesens lins: substansen eller beteendet fungerar som protes för känsloreglering – frågan är inte bara vad någon tar, utan vad som dämpas eller väcks.
Perfektionism
Att ställa överdrivet höga krav på sig själv och döma sitt värde efter om de uppnås – där rädslan för misstag kostar mer än strävan ger.
Självhandikappande
Att i förväg resa hinder för sin egen prestation, så att ett misslyckande kan skyllas på hindret – och en framgång framstå som ännu större.
Social isolering
Att dra sig undan andra när livet är svårt – en strategi som sänker den sociala ansträngningen för stunden men svälter den kanal som återhämtning oftast går genom.
Humor som försvar
Att bära det som gör ont genom att hitta det komiska i det – utan att förneka smärtan eller skämta bort den.
Kompensation
Att väga upp en upplevd brist eller svaghet genom att överprestera på ett annat – eller samma – område.
Projektion
Att omedvetet tillskriva andra sina egna oacceptabla impulser, känslor eller övertygelser.
DARVO
Ett reaktionsmönster vid konfrontation: förneka det som hänt, gå till motangrepp mot den som ifrågasätter, och kasta om rollerna så att den konfronterade framstår som det egentliga offret.
Dramatriangeln
Ett konfliktmönster där samspelet spelas upp genom tre positioner – offer, förövare och räddare – och där dramat lever på att positionerna byter innehavare.
Medberoende
En relationsdynamik där det egna välmåendet kopplas samman med att kontrollera, rädda eller ta ansvar för en annan persons beteende.
Nedvärdering
Ett mönster av förlöjligande, ständig kritik och förnedring som systematiskt sänker en annan persons självkänsla.
Projektiv identifikation
En relationsdynamik där en person projicerar en känsla och omedvetet manövrerar den andre att faktiskt bete sig i enlighet med projektionen.
Attack mot andra (skamkompassen)
Skamkompassens utåtriktade pol: skammen exporteras som förakt, hån eller raseri – om någon annan görs liten slipper jag vara det.
Attack mot självet (skamkompassen)
Skamkompassens självattackpol: skammen vänds inåt till självförakt och underkastelse – "jag är värdelös, förlåt att jag finns".
Skambenägenhet och skuldbenägenhet
Tangneys distinktion mellan två sätt att må dåligt över sig själv: skammens "jag ÄR fel", som dömer hela personen, och skuldens "jag GJORDE fel", som pekar på en handling.
Skamkompassen
Nathansons modell över de fyra riktningar skam tar när den inte kan kännas och släppas: att dra sig undan, attackera sig själv, attackera andra eller undvika känslan helt.
Tillbakadragande (skamkompassen)
Skamkompassens tillbakadragandepol: att krympa, tystna och försvinna ur kontakt när skammen träffar – impulsen att inte synas förrän faran är över.
Undvikande (skamkompassen)
Skamkompassens undvikandepol: att hålla skammen borta ur medvetandet genom perfektion, status, humor, distraktion eller bedövning – fasaden som motbevis.
Konkreta övningar med öppet deklarerat forskningsstöd.
Terapiformer som arbetar med mönstren ovan.