Varje mönster i biblioteket beskrivs från två håll: hur det känns för den som gör det och hur det tar sig ut för den som möter det. Den här vägen övar själva linsen – först verktyget för att läsa båda bilderna, sedan mönster där de skiljer sig som mest, och till sist vad perspektivklyftan gör med minnen och skuldfrågor. Att förstå hur något känns inifrån ursäktar inte vad det gör utifrån – de två sakerna får plats samtidigt.