Situationsmodifiering
Att förändra den situation man redan befinner sig i – eller står inför – så att dess känslomässiga tryck minskar.
Situationsmodifiering är den andra strategifamiljen i Gross processmodell och sätter in när situationen redan är vald eller oundviklig, men innan känslan tagit form: man ändrar situationens utformning i stället för att byta situation. Att ta med en stödperson till läkarbesöket, be om en dagordning före ett svårt möte, föreslå en promenad för det laddade samtalet eller sätta en tidsgräns för besöket är alla sätt att skruva på samma situation tills den blir hanterbar.
Gränserna är medvetet flytande: en situation som modifieras tillräckligt mycket är i praktiken en ny situation, och att rikta handling mot de yttre omständigheterna är just vad copingtraditionen efter Lazarus & Folkman kallar problemfokuserad coping. Situationsmodifiering är den punkt där de två forskningstraditionerna möts.
Inifrån perspektivet
Känns oftast som praktisk planering snarare än känslohantering: "Om jag tar med Lena går det bra." Förberedelsen ger en känsla av handlingskraft – situationen är inte längre något som bara händer en. Att förberedelsen samtidigt är emotionsreglering märker man sällan.
Utifrån perspektivet
Omgivningen ser någon som förbereder, förhandlar och arrangerar: ber om information i förväg, föreslår en annan plats, tar med sällskap. I lagom dos uppfattas det som omdömesgillt. I överdrift kan det likna kontrollbehov – när ingen situation får möta personen oarrangerad.
Exempel
I vardagen
Att be läkaren gå igenom stegen i förväg inför ett ingrepp. Att ta det svåra samtalet i ett enskilt rum i stället för i kontorslandskapet. Att skriva en punktlista inför ett telefonsamtal man bävat för.
I relationer
Att föreslå en promenad för konfliktsamtalet i stället för att sitta mitt emot varandra. Att komma överens om en paussignal när gräl eskalerar. Att be sin partner följa med som stöd till ett tungt familjebesök.
Adaptiv vs kostsam
Adaptiv: en av de mest direkta formerna av reglering – den förändrar känslans orsak i stället för dess uttryck, och tidiga ingrepp i känsloförloppet utfaller i forskningen generellt bättre än sena. Kostsam: när varje situation måste byggas om för att kännas uthärdlig glider strategin mot säkerhetsbeteenden, som vidmakthåller föreställningen att den omodifierade situationen vore outhärdlig.
Vad kan jag göra?
Inför något svårt: lista vad som konkret går att påverka – tid, plats, sällskap, information, längd – och ändra det som går. Fråga dig: "Vad skulle göra det här 20 procent lättare?" Pröva också ibland situationen utan extra arrangemang – erfarenheten att du klarar mer än du trodde är i sig reglerande.
Alternativa strategier: Planering och problemlösning, att söka stöd, situationsval, exponering utan säkerhetsbeteenden.
När söka hjälp?
När anpassningarna blivit villkor för att alls delta – när möten, resor eller vårdbesök är omöjliga utan omfattande arrangemang – eller när kontrollbehovet i sig skapar konflikter och utmattning.
Terapiformer som arbetar med detta
En strukturerad, evidensbaserad terapi som arbetar med sambandet mellan tankar, känslor och beteenden för att minska psykiskt lidande.
KBT använder strategin medvetet och drar samtidigt gränsen mot säkerhetsbeteenden: vilka arrangemang gör situationen hanterbar, och vilka vidmakthåller tron att den vore outhärdlig utan dem? Behandlingen behåller de första och trappar ned de senare.
En KBT-baserad terapi som kombinerar acceptans och förändring för att behandla emotionell dysreglering, impulsivitet och relationsproblem.
I DBT är problemlösning en egen emotionsregleringsfärdighet: när känslan stämmer med fakta är rätt drag att förändra situationen, inte att dämpa känslan. Klienten tränas i att konkret skruva på tid, plats, sällskap och upplägg.
Relaterade mönster
Planering och problemlösning
Att hantera stress genom att analysera problemet, lägga en plan och aktivt försöka förändra situationen.
CopingstrategiAtt söka stöd
Att hantera stress genom att vända sig till andra – för praktisk hjälp och råd, eller för tröst och förståelse.
EmotionsregleringSituationsval
Att reglera känslor vid den tidigaste möjliga punkten – genom att välja vilka situationer man över huvud taget går in i.
Fördjupning
Funktion
Minskar känslans intensitet genom att förändra dess yttre orsak: reglering vid källan, innan känslan behöver bekämpas inombords.
Utveckling över livet
Vilar på upplevd handlingsförmåga: barn som får erfara att deras initiativ faktiskt påverkar omgivningen lär sig att situationer går att forma. Erfarenheter av maktlöshet – i uppväxten eller i vuxenlivet – gör det svårare att ens se att situationen kunde ändras.
Teoretisk bakgrund
Gross (1998) processmodell, andra strategifamiljen på tidslinjen situation–uppmärksamhet–tolkning–respons, alltså antecedensfokuserad reglering. Överlappar uttryckligen med problemfokuserad coping hos Lazarus & Folkman. Gross beskriver själv gränsen som flytande.
Kulturell kontext
Strategin är inbyggd i hur människor i alla tider format sina miljöer – från bysamhällens sociala arkitektur till dagens notisfria lägen och skärmfria sovrum. Vad som går att modifiera är dock ojämnt fördelat: den som har litet inflytande över sin arbetsmiljö eller boendesituation har färre av de här handtagen att dra i.
Hur det mäts
Emotionsreglering mäts vanligen med Emotion Regulation Questionnaire (ERQ; Gross & John, 2003), som fångar vanemässig användning av omtolkning respektive suppression, samt med svårighetsskalan DERS. Experimentell forskning kompletterar med fysiologiska mått och beteendekodning.
Källor
- Gross, J. J. (1998). The emerging field of emotion regulation: An integrative review. Review of General Psychology.
- Gross, J. J. (2015). Emotion regulation: Current status and future prospects. Psychological Inquiry.