Överväldigande känslor

Desorganiserad anknytning

Ett anknytningsmönster där närmande och rädsla riktas mot samma person – den som ska ge skydd är samtidigt källan till larm.

Kollektiv förnekelse

När en grupp gemensamt låter bli att se, benämna eller dra slutsatser av det alla egentligen vet – elefanten i rummet som social institution.

Sociala försvarssystem

Omedvetna strukturer och rutiner i en organisation som skyddar medlemmarna mot ångesten i själva arbetsuppgiften – ofta på bekostnad av uppgiften själv.

Att söka stöd

Att hantera stress genom att vända sig till andra – för praktisk hjälp och råd, eller för tröst och förståelse.

Avslappning

Tekniker som progressiv muskelavslappning och lugn andning som dämpar kroppens stressrespons den fysiologiska vägen.

Beroende som självreglering

Självmedicineringshypotesens lins: substansen eller beteendet fungerar som protes för känsloreglering – frågan är inte bara vad någon tar, utan vad som dämpas eller väcks.

Beteendemässig urkoppling

Att sluta försöka – att ge upp ansträngningarna att nå målet eller hantera stressorn, ofta med en känsla av att inget man gör spelar någon roll.

Distraktion och avdomning

Att rikta uppmärksamheten bort från det svåra – i doserad form en sund paus, som standardläge en gradvis avdomning där kontakten med livet tunnas ut.

Fysisk aktivitet som coping

Att använda rörelse och träning för att reglera stress och humör – en av de mest evidensstarka vardagsstrategierna, med en tvångsmässig avigsida.

Sorgereaktioner och dualprocessmodellen

Sorgens många uttryck – och pendlingen mellan att vända sig mot förlusten och mot livet som ska byggas om, den bild forskningen ställt i stället för de fem stadierna.

Substansanvändning som coping

Att använda alkohol, droger eller lugnande läkemedel för att dämpa stress och svåra känslor – det fungerar på kort sikt, och det är precis därför mönstret biter sig fast.

Undvikande som copingstrategi

Att hantera stress och obehag genom att fly undan det som väcker dem, i stället för att möta det.

Ventilering

Att fokusera på och uttrycka det jobbiga – att "få ur sig" känslorna. Lättar i stunden, men upprepad ventilering övar ofta in affekten snarare än tömmer ut den.

Acceptans

Att låta verkligheten vara som den är – utan att godkänna den och utan att ge upp – så att kraften kan gå till det som går att påverka.

Affiliering

Att möta inre påfrestning genom att vända sig till andra – dela bördan, be om stöd och låta gemenskap reglera det svåra.

Altruism som försvar

Att möta egna behov genom att på riktigt tjäna andra – givandet ger genuin tillfredsställelse utan att de egna behoven försvinner ur bilden.

Bortträngning

Omedveten uteslutning av oacceptabla tankar, minnen eller impulser från medvetandet.

Föregripande

Att realistiskt känna efter i förväg hur något svårt kommer att bli – och planera för det – i stället för att överraskas av det.

Förnekelse

Omedvetet avvisande av information eller verklighet som framkallar ångest.

Förvrängning

Verkligheten omformas i grunden efter inre behov – storhetsföreställningar, orealistiska övertygelser och önskeuppfyllande missuppfattningar på psykotisk nivå.

Humor som försvar

Att bära det som gör ont genom att hitta det komiska i det – utan att förneka smärtan eller skämta bort den.

Intellektualisering

Att hantera känslomässigt laddat material genom abstrakt, analytiskt tänkande som håller känslan på avstånd.

Isolering av affekt

Att skilja känslan från tanken eller minnet – innehållet finns kvar i medvetandet, men laddningen är bortkopplad.

Klyvning

Att uppleva sig själv eller andra som antingen helt goda eller helt onda, utan förmåga att hålla samman motstridiga sidor i en och samma bild.

Konversion

Psykisk konflikt tar kroppslig-neurologisk form – förlamning, stumhet, synbortfall eller kramper utan medicinsk förklaring.

Psykotisk förnekelse

Förnekelse på psykotisk nivå – en del av yttre verkligheten upphör att existera i upplevelsen, bortom all korrigering.

Regression

Att under stress återgå till tidigare utvecklingsstadiers sätt att känna, bete sig och söka trygghet.

Självobservation

Att i stunden kunna betrakta sina egna tankar, känslor och motiv – och låta det man ser informera handlandet.

Somatisering

Att psykisk smärta tar vägen genom kroppen – stress, sorg eller konflikt upplevs och kommuniceras som kroppsliga besvär.

Sublimering

Att kanalisera oacceptabla impulser och svåra känslor in i socialt värdefull aktivitet – aggression blir idrott, smärta blir konst.

Suppression

Att medvetet och tillfälligt lägga en känsla åt sidan tills den kan tas om hand – med avsikt att återvända, inte att glömma.

Utagerande

Att urladda en inre konflikt eller känsla direkt i handling, i stället för att känna, tänka eller sätta ord på den.

Vanföreställningsprojektion

Projektion på psykotisk nivå – inre material upplevs som yttre verklighet i form av fasta, ofta förföljande vanföreställningar.

Absorption

Att gå upp så helt i en bok, film eller uppgift att tid, rum och självmedvetande tillfälligt faller bort – den vardagliga änden av det dissociativa kontinuumet.

Delar av självet

Det kliniska vardagsspråket om inre "delar" – sidor av en själv med egna känslor, behov och strategier – använt som arbetsmodell i flera terapiformer.

Depersonalisation

Känslan av att vara främmande för sig själv – som att betrakta sina egna tankar, känslor eller sin kropp utifrån, "som i en film".

Derealisation

Känslan av att omvärlden är overklig – dimmig, platt eller kulissartad, som betraktad genom en glasskiva.

Dissociation

Avbrott i den normala integrationen av medvetande, minne, identitet och perception – från vardagligt "zona ut" till kliniska tillstånd.

Dissociativ amnesi

Minnesluckor för självbiografiskt material – ofta kring svåra händelser – som går utöver vanlig glömska.

Peritraumatisk dissociation

Dissociation under själva den traumatiska händelsen: tiden saktar ner, kroppen går på autopilot, det som sker känns overkligt eller betraktas utifrån.

Strukturell dissociation

Teorin att personligheten efter svår traumatisering delas upp i en vardagsdel som driver livet vidare och en eller flera traumadelar som bär det som hände.

Emotionell distansering

En strategi för att hantera svåra känslor genom att intellektualisera, analysera eller skapa kognitiv distans från den emotionella upplevelsen.

Emotionellt undvikande

En strategi för att reglera svåra känslor genom att aktivt hålla dem på avstånd, undertrycka dem eller undvika det som utlöser dem.

Kognitiv omtolkning

Att förändra känslan genom att förändra situationens innebörd – innan känslan hunnit utvecklas fullt ut.

Situationsmodifiering

Att förändra den situation man redan befinner sig i – eller står inför – så att dess känslomässiga tryck minskar.

Situationsval

Att reglera känslor vid den tidigaste möjliga punkten – genom att välja vilka situationer man över huvud taget går in i.

Uppmärksamhetsstyrning

Att reglera känslor genom att rikta uppmärksamheten – mot, bort från eller mitt i det som väcker dem.

Krav–undandragande-mönstret

Ett cirkulärt konfliktmönster där den ena parten kräver, kritiserar och söker samtal medan den andra tystnar och drar sig undan – och där varje parts drag förstärker den andras.

Projektiv identifikation

En relationsdynamik där en person projicerar en känsla och omedvetet manövrerar den andre att faktiskt bete sig i enlighet med projektionen.

Stonewalling

Ett konfliktmönster där en part stänger av all kommunikation – tystnar, vänder sig bort, lämnar samtalet – oftast drivet av inre överväldigande snarare än likgiltighet.

Fawn-respons

Akut hotrespons där man möter faran genom omedelbar underkastelse och behagande – att bli ofarlig genom att bli oumbärlig.

Flyktrespons

Akut mobilisering bort från ett upplevt hot – att komma undan, ut eller iväg innan något hinner hända.

Frysreaktion

En instinktiv, ofrivillig immobilisering inför upplevt hot – en tredje hotrespons utöver kamp och flykt.

Kamprespons

Akut mobilisering mot ett upplevt hot – ilska, aggression och konfrontation som försvar.

Kollapsrespons

En extrem hotrespons med total tonusförlust och avstängning – kroppen slokar, blir svimningsnära och stänger av, bortom den spända frysningen.