När känslan finns men orden saknas – alexitymi

Någon frågar vad du känner. Du letar efter ett svar och hittar mest trycket över bröstet, den spända käken eller en diffus känsla av att något är fel. "Jag vet inte" är inte ett sätt att avsluta samtalet. Det är det mest precisa svar som finns tillgängligt just då.

Det kan vara ensamt att sakna orden, särskilt när andra tolkar tystnaden som kyla, ointresse eller ovilja. Men en svårighet att identifiera och beskriva känslor säger inte hur mycket en människa känner. Den säger något om hur lätt den inre upplevelsen går att urskilja och föra över till ord.

En skala, inte en diagnos

Alexitymi är namnet på en gradvis egenskap. Det är inte en diagnos och inte en kategori som delar upp människor i dem som "har" och dem som "inte har" den. Att tillfälligt ha svårt att hitta ett känsloord är inte i sig alexitymi. För vissa är svårigheten mer stabil och påverkar samtal, relationer eller förmågan att förstå vad kroppen signalerar.

Det vanligaste forskningsmåttet, Toronto Alexithymia Scale, beskriver tre närliggande delar. De är svårighet att identifiera egna känslor, svårighet att beskriva dem för andra och utåtriktat tänkande. Delarna kan vara olika framträdande. Du kan till exempel veta att du är upprörd men inte hitta ett mer precist ord, eller kunna berätta utförligt vad som hände utan att veta vad det väckte.

Det är därför mer hjälpsamt att fråga "hur tillgängliga är känslorna och orden just nu?" än att försöka avgöra vilken sorts person någon är.

När kroppen hinner före språket

En känsla kan märkas innan den kan benämnas. Pulsen ökar, magen drar ihop sig eller axlarna sjunker. Det betyder inte att varje kroppssignal har en dold känsla med ett enda rätt namn. Kroppsliga symtom kan ha många orsaker och nya eller oroande besvär behöver bedömas av vården. Men i vardagen kan signalen vara en rimlig plats att börja undersöka.

Steget behöver inte gå direkt från spänd mage till ett perfekt känsloord. Börja bredare. Är upplevelsen behaglig, obehaglig eller blandad? Är energin hög eller låg? Kom den före, under eller efter en viss händelse? Sådana frågor ger flera mindre val i stället för ett omöjligt krav på omedelbar precision.

Ibland blir "stressad" ett första användbart ord. Senare kanske det visar sig rymma besvikelse, oro eller ilska. Det första ordet behöver inte vara slutgiltigt för att hjälpa dig vidare.

Det är inte samma sak som att inte vilja tala

Två tystnader kan se likadana ut utifrån och ha helt olika innebörd. Den ena kan vara ett medvetet val att inte berätta. Den andra kan uppstå för att svaret ännu inte går att nå. Att pressa fram ett känsloord i det senare läget skapar ofta mer stress och mindre tillgång.

Det kan hjälpa att säga vad du faktiskt vet: "Jag märker att kroppen är spänd, men jag vet inte än vad jag känner." Det ger den andre information utan att du behöver gissa. Den som lyssnar kan i sin tur fråga konkret och låta svaret dröja: "Känns det mer som att du vill närma dig, dra dig undan eller bara få tid?" Frågan ska erbjuda möjligheter, inte lägga ord i munnen på någon.

När svåra erfarenheter finns i bakgrunden

Efter en överväldigande händelse kan kontakten med känsla, kropp eller nuet förändras. Dissociation kan bland annat innebära frånvaro, overklighetskänsla, minnesluckor eller en upplevelse av att vara avskild från sig själv. Det är inte samma sak som alexitymi, även om båda kan göra frågan "vad känner du?" svår att besvara.

Det går inte att avgöra orsaken enbart genom att orden saknas. Svårigheten kan vara tillfällig, långvarig eller knuten till vissa situationer. Om uppmärksamhet på kroppen ökar frånvaro, stark rädsla eller overklighetskänsla är mer inåtriktad uppmärksamhet inte självklart rätt nästa steg. Då kan det vara tryggare att först orientera sig mot rummet, en trygg person i närheten eller professionellt stöd.

En varsam väg från signal till ord

1. Notera utan att tolka. Beskriv det du faktiskt märker: "tryck i bröstet", "rastlösa ben" eller "tomt".
2. Lägg till sammanhanget. Vad hände strax innan? Vilken person, tanke eller uppgift fanns där?
3. Välj en bred riktning. Behagligt, obehagligt eller blandat kan räcka som första sortering.
4. Pröva två eller tre ord. Använd gärna känslobiblioteket. Säg "kanske besviken" i stället för att kräva visshet.
5. Se vad ordet gör. Ett passande ord brukar ge lite mer igenkänning eller riktning. Om inget passar får "jag vet inte än" stå kvar.

Verktyget Att benämna känslan kan användas i den takt som passar. För vissa tar processen sekunder. För andra blir orden tydliga först efter en promenad, en natts sömn eller ett samtal där ingen skyndar på.

När det är rimligt att söka stöd

Professionellt stöd kan vara rimligt när svårigheten ofta skapar avstånd i relationer, gör egna behov svåra att upptäcka eller hänger ihop med återkommande kroppsliga besvär. Det gäller också vid minnesluckor, ihållande overklighetskänsla eller starka reaktioner efter svåra erfarenheter. Syftet är inte att någon annan ska tala om för dig vad du känner, utan att undersökandet ska kunna ske tryggt och i en hanterbar takt.

Kunskapsstatus

Toronto Alexithymia Scale är ett etablerat forskningsmått för tre närliggande svårigheter. Måttet stöder inte att alexitymi ska användas som diagnos eller personetikett. Den här guiden beskriver därför grader och situationer. Den gör inte anspråk på att förklara varför en viss person saknar ord i ett visst ögonblick. Avsnittet om dissociation är en gränsdragning, inte ett påstående om att trauma orsakar alexitymi.

Källor

• Bagby, R. M., Parker, J. D. A., & Taylor, G. J. (1994). The twenty-item Toronto Alexithymia Scale — I. Item selection and cross-validation of the factor structure. Journal of Psychosomatic Research, 38(1), 23–32.
• Bagby, R. M., Taylor, G. J., & Parker, J. D. A. (1994). The twenty-item Toronto Alexithymia Scale — II. Convergent, discriminant, and concurrent validity. Journal of Psychosomatic Research, 38(1), 33–40.
• Schauer, M., & Elbert, T. (2010). Dissociation following traumatic stress: Etiology and treatment. Zeitschrift für Psychologie, 218(2), 109–127.