Regleringsflexibilitet
Förmågan att läsa av vad situationen kräver, välja mellan flera sätt att hantera en känsla och justera när valet inte fungerar.
Regleringsflexibilitet – regulatory flexibility – är George Bonanno och Charles Burtons svar på en fråga fältet länge undvek: varför fungerar samma strategi för en person i en situation, men vänder sig mot en annan person i en annan situation? Deras modell har tre delar. Kontextkänslighet är förmågan att läsa av vad just den här stunden kräver – om det behövs handling eller tålamod, närhet eller avstånd. Repertoar är att faktiskt ha mer än ett sätt att svara tillgängligt, så att valet inte redan är låst innan situationen ens är avläst. Återkopplingsmonitorering är att märka om det valda sättet fungerar och justera när det inte gör det, i stället för att köra vidare på samma strategi oavsett resultat.
Bonanno och Burton kallar motsatsen "the fallacy of uniform efficacy" – föreställningen att vissa strategier (som kognitiv omtolkning) är genomgående bra och andra (som suppression) är genomgående dåliga, oavsett vem som använder dem och när. Deras genomgång av litteraturen visar i stället att nästan varje strategi som studerats har gett både goda och dåliga utfall beroende på sammanhanget. Frågan "är den här strategin bra eller dålig" har alltså sällan ett svar som håller över situationer – frågan som bär är "fungerade den här, nu, för den här personen".
Inifrån perspektivet
Flexibiliteten själv märks sällan som ett eget skede – den märks som att du har något att växla till när det du just gjorde inte hjälper. Du kanske skjuter upp känslan i ett möte och känner efter den på vägen hem i stället, eller pratar med någon i stället för att bära det själv, och lägger märke till om det faktiskt lättar. När flexibiliteten saknas märks det tydligare: samma grepp, om och om igen, oavsett om det ger något eller inte, som att bara ha en enda nyckel och pröva den på varje lås.
Utifrån perspektivet
Utifrån syns det som att någon möter olika situationer olika – ber om hjälp ibland, löser saker själv andra gånger, är stilla i en kris och pratar mycket i en annan. Det kan se ut som inkonsekvens för den som letar efter en fast stil, men mönstret som faktiskt förutsäger god anpassning är just växlingen, inte en enskild favoritmetod som återkommer i alla lägen.
Exempel
I vardagen
Att hålla masken genom ett svårt kundmöte och gråta ut i bilen efteråt, i stället för att antingen alltid visa allt eller alltid dölja allt. Att distrahera sig medvetet i väntrummet inför ett provsvar, men släppa taget om distraktionen och prata om oron med någon när väntan drar ut på tiden.
I relationer
Att vänta med att ta upp en konflikt till efter middagen med släkten, och sedan faktiskt ta upp den när tillfället finns – i stället för att antingen alltid säga allt direkt eller aldrig säga något alls. Att märka att den vanliga strategin att prata igenom allt med en partner inte fungerar med en viss kollega, och lägga om till att skriva ner tankarna för sig själv i stället.
Adaptiv vs kostsam
Modellen gör upp med tanken att adaptivitet är en egenskap hos strategin. Det är en egenskap hos passformen mellan strategi, situation och person. Kostsamt blir det inte av en viss metod utan av att sakna alternativ, eller av att fortsätta med samma grepp trots att återkopplingen visar att det inte hjälper. Ett brett register som faktiskt används och justeras är det som gång på gång hänger ihop med bättre anpassning över tid, oftare än vilken enskild strategi som helst.
Vad kan jag göra?
Bygg ett bredare register i lugnare stunder, inte mitt i det svåra – testa fler sätt att möta en känsla när trycket är lågt, så finns de tillgängliga när det är högt. Fråga dig efteråt: fungerade det jag gjorde, eller körde jag bara samma spår igen? Öva att lägga märke till vad just den här situationen verkar kräva innan du väljer hur du möter den, i stället för att svara på autopilot.
Alternativa strategier: Kognitiv omtolkning, uppmärksamhetsstyrning, expressiv suppression, situationsval och situationsmodifiering – flexibiliteten ligger i att växla mellan dem, inte i att ersätta någon av dem med en annan enskild favorit.
När söka hjälp?
När registret känns låst vid en enda strategi oavsett situation, eller när återkopplingen gång på gång visar att något inte fungerar utan att det går att lägga om. Terapi kan bredda repertoaren och öva upp förmågan att läsa av vad stunden faktiskt kräver.
Relaterade mönster
Uppmärksamhetsstyrning
Att reglera känslor genom att rikta uppmärksamheten – mot, bort från eller mitt i det som väcker dem.
EmotionsregleringKognitiv omtolkning
Att förändra känslan genom att förändra situationens innebörd – innan känslan hunnit utvecklas fullt ut.
EmotionsregleringExpressiv suppression
Att hålla tillbaka det synliga uttrycket av en känsla som redan uppstått – ansiktet hålls neutralt medan känslan pågår inombords.
HotresponsToleransfönstret
Det spänningsspann där en människa kan tänka, känna och fungera samtidigt – utan att svämma över eller stänga av.
Fördjupande läsning
Fördjupning
Funktion
Låter regleringen anpassa sig efter vad som faktiskt möter en, i stället för att en enda metod ska bära allt. Kontextkänslighet läser situationen, repertoaren ger något att växla till, och återkopplingen håller valet ärligt mot resultatet.
Utveckling över livet
Repertoaren växer genom upprepad erfarenhet av olika situationer och genom att se andra växla mellan sätt att hantera känslor. Ett smalt register tidigt i livet – bara en strategi som någonsin fungerade eller uppmuntrades – ger färre verktyg att växla mellan senare, oavsett hur väl just den strategin en gång fungerade.
Teoretisk bakgrund
Bonanno & Burton (2013) samlade och namngav ett mönster som redan syntes spritt i copingforskningen: att enskilda strategiers effekt varierar kraftigt med sammanhanget. Deras bidrag var att ge det en egen modell med tre mätbara komponenter, i stället för att låta det stanna vid en allmän känsla av att "det beror på". Modellen bygger vidare på Bonannos tidigare intresse för hur motgång kan mötas på flera olika sätt, inte bara ett.
Kulturell kontext
Vilka strategier som ens finns i en persons synliga repertoar formas av vad omgivningen har visat och tillåtit – vilka uttryck som möttes med svar, vilka som bestraffades. Ett sammanhang med snäva regler för känslouttryck kan begränsa repertoaren även hos någon med god kontextkänslighet och god självmonitorering.
Hur det mäts
Emotionsreglering mäts vanligen med Emotion Regulation Questionnaire (ERQ; Gross & John, 2003), som fångar vanemässig användning av omtolkning respektive suppression, samt med svårighetsskalan DERS. Experimentell forskning kompletterar med fysiologiska mått och beteendekodning.
Källor
- Bonanno, G. A., & Burton, C. L. (2013). Regulatory flexibility: An individual differences perspective on coping and emotion regulation. Perspectives on Psychological Science, 8(6), 591-612.