Det ena är en känsla, det andra ett beteende — och de följs åt mindre ofta än man tror.
Den sociala smärtan när kontakten man har inte motsvarar kontakten man behöver – ofrivillig till skillnad från vald avskildhet, och enligt hälsoforskningen allt annat än harmlös.
Hela posten →CopingstrategiAtt dra sig undan andra när livet är svårt – en strategi som sänker den sociala ansträngningen för stunden men svälter den kanal som återhämtning oftast går genom.
Hela posten →Ensamhet är signalen: den subjektiva upplevelsen att kontakten inte räcker — i kvalitet eller mängd. Den kan finnas mitt i ett fullt hus. Social isolering är beteendemönstret: att dra sig undan kontakt, ställa in, sluta höra av sig — ibland som skydd, ofta som coping som förvärrar det den skyddar mot. Man kan vara isolerad utan att känna sig ensam, och plågsamt ensam utan att vara isolerad.