Båda kretsar kring rädslan att inte hålla måttet inför andras blick, och de samexisterar ofta. Men de tittar åt olika håll i tiden.
Föregripande rädsla att misslyckas eller bli negativt bedömd i en utvärderande situation – en spänning som skärper i lagom dos men låser och får en att dra sig undan när den blir för stark.
Hela posten →Skam & skuldEn inre upplevelse av att vara en bluff trots yttre framgång – övertygelsen att man lurat sig fram och en gång ska bli avslöjad.
Hela posten →Prestationsångest riktar sig framåt: oron inför en prövning som ännu inte hänt, "tänk om jag misslyckas". Bedragarfenomenet riktar sig bakåt och inåt: känslan av att vara en bluff trots redan vunnen framgång, "de har överskattat mig, snart avslöjas jag". Den ene fruktar att brista i nästa test. Den andre tolkar bort de test hen redan klarat. De kan driva varandra — men prestationsångest kan finnas helt utan bluffkänsla, och bedragarkänslan kan sitta kvar långt efter att en uppgift gått bra.
Prestationsångest vs perfektionism
Båda handlar om höga insatser och rädsla för att inte räcka till, och de följs ofta åt.
Fler jämförelserAtt älta vs att planera
Båda är att tänka på ett problem om och om igen, och utifrån kan de likna varandra.
ÖversiktAlla jämförelser
Hela listan över begrepp som ofta blandas ihop.