Båda kretsar kring rädslan att inte hålla måttet inför andras blick, och de samexisterar ofta. Men de tittar åt olika håll i tiden.
Föregripande rädsla att misslyckas eller bli negativt bedömd i en utvärderande situation – en spänning som skärper i lagom dos men låser och får en att dra sig undan när den blir för stark.
Hela posten →Skam & skuldEn inre upplevelse av att vara en bluff trots yttre framgång – övertygelsen att man lurat sig fram och en gång ska bli avslöjad.
Hela posten →Prestationsångest riktar sig framåt: oron inför en prövning som ännu inte hänt, "tänk om jag misslyckas". Bedragarfenomenet riktar sig bakåt och inåt: känslan av att vara en bluff trots redan vunnen framgång, "de har överskattat mig, snart avslöjas jag". Den ene fruktar att brista i nästa test; den andre tolkar bort de test hen redan klarat. De kan driva varandra — men prestationsångest kan finnas helt utan bluffkänsla, och bedragarkänslan kan sitta kvar långt efter att en uppgift gått bra.