Båda vänder blicken inåt, och båda kan låta som ärlighet med sig själv. Men den ena undersöker — den andra dömer.
Att hantera motgångar genom att rikta skulden mot sig själv – från det användbara "jag gjorde fel" till det nedbrytande "det är fel på mig".
Hela posten →FörsvarsmekanismAtt i stunden kunna betrakta sina egna tankar, känslor och motiv – och låta det man ser informera handlandet.
Hela posten →Självreflektion — det försvarslitteraturen kallar självobservation — betraktar det egna med nyfikenhet: "jag märker att jag blev defensiv, vad handlade det om?" Det man ser blir användbart, och tonen liknar den man skulle ha mot en vän. Självkritik i sin anklagande form har domen klar innan granskningen börjat: felet bevisar något om dig — "typiskt mig", "det är fel på mig" — och varje genomgång landar i samma slutsats. Reflektionen producerar information. Anklagelsen producerar skam.