Båda är att vända blicken inåt mot sig själv, och båda kan se eftertänksamma ut. Men den ena ger perspektiv och den andra fastnar.
Att i stunden kunna betrakta sina egna tankar, känslor och motiv – och låta det man ser informera handlandet.
Hela posten →CopingstrategiRepetitivt, passivt grubblande över negativa händelser, känslor eller problem utan att leda till lösning.
Hela posten →Självobservation är att lägga märke till sina tankar och känslor på något avstånd, utan att döma – ett moget grundförsvar som ger valfrihet i hur man svarar. Att älta är att fastna i samma självkritiska eller problemtyngda slinga utan distans och utan utgång. Skillnaden är inte hur mycket man tänker på sig själv, utan om tänkandet ger rörelse och perspektiv eller binder fast. Just decentreringen – att se tanken som en tanke i stället för en sanning – är det som skiljer reflektion från grubbel i KBT och mindfulnessbaserad terapi.