Ensamhet

Att röra sig mot, emot och bort

Karen Horneys tre grundstrategier för att skapa trygghet i relationer – att söka närhet, att hävda sig, eller att dra sig undan – och varför flexibiliteten mellan dem är det som avgör om de fungerar.

Att söka stöd

Att hantera stress genom att vända sig till andra – för praktisk hjälp och råd, eller för tröst och förståelse.

Samruminering

Att tillsammans med en nära vän eller partner älta samma problem om och om igen – och mata varandras grubbel i stället för att komma vidare.

Affiliering

Att möta inre påfrestning genom att vända sig till andra – dela bördan, be om stöd och låta gemenskap reglera det svåra.

Omvändning

Att byta position i ett känslomässigt scenario – från den som behöver omsorg till den som ger den.

Schizoid fantasi

Att dra sig tillbaka till inre fantasivärldar som ersättning för verkliga relationer och handlingar – inte som komplement till dem.

Interpersonell emotionsreglering

Att forma en känsla – sin egen eller någon annans – tillsammans med en annan människa, inte bara ensam i sitt eget huvud.

Sammansmältning

Försvar mot existentiell isolering genom att lösa upp gränsen mellan jag och du – att gå upp i en partner, en grupp eller en ledare.

Breadcrumbing

Minimala, oregelbundna kontaktsignaler – en like, ett kort "tänkte på dig", ett hjärta på en story – som håller någons hopp om en relation vid liv utan avsikt att låta den bli verklig.

Traumaband

Ett starkt känslomässigt band till någon som omväxlande sårar och försonar – där växlingen i sig, inte trots den, gör bandet svårare att bryta.

Omvårda och alliera

En affiliativ stressrespons – att under hot skydda och vårda närstående och söka sociala allianser, föreslagen som komplement till kamp och flykt.