Ingruppsfavorisering
Att gynna sin egen grupp framför andra så fort en grupptillhörighet finns – även när gruppen är helt godtyckligt tillsatt och medlemmarna aldrig träffat varandra.
Ingruppsfavorisering innebär att man fördelar resurser, förtroende eller goda omdömen till dem som delar ens grupptillhörighet, framför dem som inte gör det. Det som gör fenomenet svårförklarat är hur lite som krävs för att utlösa det. Tajfel, Billig, Bundy och Flament (1971) delade in helt främmande försökspersoner i grupper på det mest triviala sätt tänkbart – till exempel efter vilken av två målares tavlor de sagt sig föredra – och lät dem sedan fördela poäng mellan anonyma medlemmar i sin egen och den andra gruppen. Deltagarna gynnade sin egen grupp systematiskt, trots att gruppen saknade historia, ansikte och innehåll.
Det minimala gruppparadigmet, som denna forskningstradition kallas, har replikerats i stort antal studier sedan dess. Ren kategorisering – att bara veta att man tillhör "grupp A" snarare än "grupp B" – räcker för att favoriseringen ska uppstå, utan konkurrens om resurser, utan tidigare konflikt och utan att medlemmarna någonsin möts.
Inifrån perspektivet
Det märks knappt att ett val görs. Att ge lite mer åt "de egna" känns som det naturliga, rimliga alternativet, inte som en partisk handling. Om du blir tillfrågad varför, hittar du lätt ett skäl som låter sakligt – men skälet kom efter valet, inte före det.
Utifrån perspektivet
Utifrån syns ett mönster av små, upprepade fördelar till de egna – i röstning, rekrytering, betygssättning eller vem som får förtroendet i tveksamma fall. Ingen enskild handling behöver se orättvis ut, men summan pekar åt samma håll gång på gång.
Exempel
I vardagen
Att som domare i en tävling ge en aning högre poäng till någon från det egna laget, skolan eller landet, utan att uppleva sig som partisk. Att lita mer på ett omdöme eller en rekommendation från någon i den egna vänkretsen än från en anonym källa, oavsett innehåll. Att i en enkät om två i övrigt identiska idéer föredra den som presenteras som "vår egen".
I relationer
Ett arbetslag som utan att tänka efter ger nyanställda från samma avdelning fördelen av tvivel, medan någon utifrån får förklara sig extra noga. Supportrar som dömer en egen spelares tackling mildare än en identisk tackling från motståndarlaget. Klasskamrater som delar in sig i lag för ett projekt och märker att de börjar heja på sitt eget lag inom någon minut, trots att lagindelningen lottades fram.
Adaptiv vs kostsam
Adaptiv i grunden: att lita på och samarbeta med den egna gruppen har sannolikt underlättat överlevnad och samarbete i mänsklighetens historia, och måttlig gruppkänsla stärker sammanhållning, tillit och vilja att bidra. Kostsam när favoriseringen låser fast resurser, positioner eller förtroende hos "de egna" oavsett förtjänst, och gör det svårare för nya grupper att få rättvist gehör.
Vad kan jag göra?
Fråga dig, vid ett tveksamt beslut mellan någon "egen" och någon utanför gruppen, om utfallet hade blivit detsamma om namnen eller tillhörigheterna bytt plats. Sätt upp kriterier för bedömning i förväg, innan du vet vem som gynnas av dem – det är svårare att omtolka kriterier i efterhand än att omtolka ett intryck. Sök aktivt kontakt över gruppgränser, eftersom favoriseringen är starkast när "de andra" förblir anonyma och abstrakta.
Alternativa strategier: Förhandsbestämda och blinda urvalskriterier, strukturerat beslutsfattande, medveten kontakt och samarbete över gruppgränser, perspektivtagande gentemot enskilda personer i utgruppen snarare än gruppen som helhet.
När söka hjälp?
Det här är inget kliniskt problem för en enskild person. Organisationer och grupper där favoriseringen systematiskt missgynnar vissa i rekrytering, betygssättning eller resursfördelning kan ha nytta av strukturerade, kriteriebaserade beslutsprocesser eller extern granskning, snarare än att lita på enskilda personers omdöme i stunden.
Relaterade mönster
Syndabockande
En kollektiv dynamik där en grupp projicerar skuld, rädsla eller skam på en enskild individ eller minoritet.
Existentiellt försvarVärldsbildsförsvar
Att försvara sin kulturella världsbild hårdare – belöna de egna, döma avvikare strängare – när döden gjorts påtaglig.
Existentiellt försvarSjälvkänsla som sköld
Terror management-teorins andra pelare: självkänslan som ångestbuffert – att sträva efter värde enligt världsbildens måttstockar för att hålla dödsmedvetandet på avstånd.
Existentiellt försvarAvhumanisering
Att i tanke och språk frånta andra deras fulla mänsklighet – "dom", siffror, kategorier – så att empatin och den moraliska bromsen slutar gälla dem.
Fördjupning
Funktion
Att snabbt sortera vem som är förutsägbar och pålitlig utifrån en tillhörighet, utan att behöva bedöma varje person för sig. Enligt social identitetsteori bidrar också grupptillhörigheten till en känsla av vem man är, och att den egna gruppen kommer väl ut i jämförelser kan hänga ihop med den känslan – men just den kopplingen till självkänsla är omstridd, se epistemisk status.
Utveckling över livet
Förmågan att dela in världen i "vi" och "de" tycks vara en tidig och grundläggande kognitiv process, synlig redan hos små barn så fort en gruppindelning – även en påhittad sådan – presenteras för dem. Vilka grupper som blir känslomässigt viktiga under uppväxten och vuxenlivet formas däremot av familj, kultur och sammanhang, inte av mekanismen själv.
Teoretisk bakgrund
Tajfel, Billig, Bundy och Flament (1971) etablerade det minimala gruppparadigmet och visade att ren kategorisering räcker för favorisering. Tajfel och Turner (1979) byggde vidare med social identitetsteori, som förklarar fenomenet med att grupptillhörighet blir en del av självuppfattningen. Rubin och Hewstone (1998) granskade senare den specifika självkänsla-hypotesen inom teorin och fann att stödet för den är blandat.
Kulturell kontext
Vilka gruppgränser som aktiveras – nation, lag, arbetsplats, skola, till och med en slumpmässigt tilldelad grupp i ett experiment – varierar starkt med sammanhanget. Mönstret är dokumenterat över mycket olika kulturer och åldrar, men vilken grupp som för tillfället räknas som "de egna" är i hög grad situationsstyrt snarare än fast.
Källor
- Tajfel, H., Billig, M., Bundy, R., & Flament, C. (1971). Social categorization and intergroup behaviour. European Journal of Social Psychology, 1(2), 149-178.
- Tajfel, H., & Turner, J. C. (1979). An integrative theory of intergroup conflict. In W. G. Austin & S. Worchel (Eds.), The Social Psychology of Intergroup Relations. Brooks/Cole.
- Rubin, M., & Hewstone, M. (1998). Social identity theory's self-esteem hypothesis: A review and some suggestions for clarification. Personality and Social Psychology Review, 2(1), 40-62.