Konflikt

Gruppolarisering

När människor som redan lutar åt samma håll diskuterar en fråga tillsammans, och gruppen efteråt landar längre ut åt samma håll än vad genomsnittet av de enskilda åsikterna var.

Grupptänkande

När en sammanhållen grupps strävan efter enighet tränger undan en realistisk prövning av alternativ – och gruppen fattar sämre beslut än medlemmarna hade gjort var för sig.

Ingruppsfavorisering

Att gynna sin egen grupp framför andra så fort en grupptillhörighet finns – även när gruppen är helt godtyckligt tillsatt och medlemmarna aldrig träffat varandra.

Kollektiv förnekelse

När en grupp gemensamt låter bli att se, benämna eller dra slutsatser av det alla egentligen vet – elefanten i rummet som social institution.

Att röra sig mot, emot och bort

Karen Horneys tre grundstrategier för att skapa trygghet i relationer – att söka närhet, att hävda sig, eller att dra sig undan – och varför flexibiliteten mellan dem är det som avgör om de fungerar.

Autenticitet

Kongruens mellan det man känner och vill och det man faktiskt uttrycker och gör – en hållning som går att öva upp, inte ett personlighetsdrag man har eller saknar.

Self-silencing (att tysta sig själv)

Att systematiskt trycka undan egna tankar, känslor och behov för att bevara en relation eller undvika konflikt.

Altruistisk underkastelse

Att lägga undan sina egna ambitioner och i stället leva genom någon annan – den egna driften tillfredsställs på ombud, medan självet håller sig i bakgrunden.

Förskjutning

Att omedvetet rikta om en känsla från sitt egentliga, hotfulla mål till ett ofarligare ersättningsmål.

Hjälp-avvisande klagande

Att upprepat be om hjälp och sedan avvisa varje förslag som ges – en dold förebråelse förklädd till en omättlig efterfrågan.

Introjektion

Att svälja andras röster, värderingar och omdömen hela – så att de låter som ens egna, inklusive kritikerns röst.

Passiv aggression

Att uttrycka ilska eller motstånd indirekt – genom förhalning, "glömska", sarkasm eller tystnad – i stället för öppet.

Självhävdelse

Att hantera konflikt genom att uttrycka känslor och behov direkt, utan tvång eller manipulation – rak kommunikation som moget försvar.

Somatisering

Att psykisk smärta tar vägen genom kroppen – stress, sorg eller konflikt upplevs och kommuniceras som kroppsliga besvär.

Vändning mot självet

Aggression som egentligen gällde någon annan riktas i stället inåt – mot det egna självet, som självkritik, självbestraffning eller självförakt.

Expressiv suppression

Att hålla tillbaka det synliga uttrycket av en känsla som redan uppstått – ansiktet hålls neutralt medan känslan pågår inombords.

Dramatriangeln

Ett konfliktmönster där samspelet spelas upp genom tre positioner – offer, förövare och räddare – och där dramat lever på att positionerna byter innehavare.

Emotionell utpressning

Ett mönster där rädsla, plikt och skuld används som påtryckning – "om du älskade mig skulle du ..." – tills den andres nej kostar mer än ett ja.

Emotionellt överväldigande

Ett tillstånd av diffust fysiologiskt påslag i konflikt – hjärtat rusar, tänkandet smalnar – där kroppen tar över och tvingar fram kamp, flykt eller nedstängning.

Future faking

Levande, detaljerade löften om en gemensam framtid – resan, samboendet, förlovningen – som gång på gång inte blir av: engagemang som signaleras i ord men undviks i handling.

Försvarsklimat och stödjande klimat

Sex kontrastpar i sättet att kommunicera som avgör om ett samtal väcker försvar eller samarbete – värdering eller beskrivning, kontroll eller probleminriktning, tvärsäkerhet eller öppenhet.

Ghosting

Att abrupt och utan förklaring bryta all kontakt – meddelanden lämnas obesvarade, personen försvinner ur alla kanaler – i stället för att säga att det är slut.

Gunny-sacking

Konfliktdraget att spara på oförrätter och tömma hela säcken på en gång – där åratal gamla frågor dras in i varje nytt gräl så att inget enskilt kan tas itu med eller repareras.

Krav–undandragande-mönstret

Ett cirkulärt konfliktmönster där den ena parten kräver, kritiserar och söker samtal medan den andra tystnar och drar sig undan – och där varje parts drag förstärker den andras.

Kritik

Att göra ett klagomål om en specifik handling till ett angrepp på partnerns karaktär – Gottmans första av de fyra ryttarna.

Passiv, aggressiv, passivt-aggressiv och assertiv stil

Den klassiska fyrfältaren för hur behov och gränser kommuniceras: ge upp dem (passivt), köra över andras (aggressivt), uttrycka dem förtäckt (passivt-aggressivt) eller uttrycka dem rakt med respekt för båda parter (assertivt).

Stonewalling

Ett konfliktmönster där en part stänger av all kommunikation – tystnar, vänder sig bort, lämnar samtalet – oftast drivet av inre överväldigande snarare än likgiltighet.

Triangulering

Att dra in en tredje part i spänningen mellan två – som budbärare, förtrogen eller jämförelsepunkt – i stället för att hantera spänningen direkt i relationen.

Tyst behandling

Att avsiktligt och uthålligt vägra tala med eller bekräfta en annan person som bestraffning eller påtryckning – tystnad använd som verktyg.

Undfallenhet

Ett vanemässigt sätt att hantera konflikt och relationer genom att foga sig, behaga och osynliggöra egna behov – tryggheten söks i att aldrig vara till besvär.

Fawn-respons

Akut hotrespons där man möter faran genom omedelbar underkastelse och behagande – att bli ofarlig genom att bli oumbärlig.

Kamprespons

Akut mobilisering mot ett upplevt hot – ilska, aggression och konfrontation som försvar.