Avvisande

Deaktiverande strategier

Att vrida ner anknytningssystemet: betona självtillit, hålla avstånd och nedvärdera närhetens betydelse för att slippa behöva andra.

Hyperaktiverande strategier

Att vrida upp anknytningssystemets volym: protest, ständig bevakning av relationen och intensivt bekräftelsesökande tills den andre svarar.

Inre arbetsmodeller

Bowlbys kärnbegrepp: inre mallar av det egna värdet och andras tillgänglighet som filtrerar hur relationer uppfattas och förutsägs.

Undvikande anknytning

Ett anknytningsmönster där känslomässig distans, självtillit och deaktiverat anknytningssystem dominerar.

Ängslig anknytning

Ett anknytningsmönster präglat av rädsla för övergivande, stark närhetsönskan och hyperaktiverat anknytningssystem.

Diskvalificering av det positiva

Att avfärda positiva erfarenheter och beröm som undantag, artighet eller tur – så att de "inte räknas".

Tankeläsning

Att utan egentliga belägg vara övertygad om vad andra tänker – oftast något negativt om en själv.

Tidiga maladaptiva scheman

Breda, djupt rotade livsteman om en själv och andra – formade när centrala känslomässiga behov inte möttes – som färgar tolkning, känsla och val långt upp i vuxenlivet.

Arbetsplatsmobbning

Systematiska, upprepade fientliga handlingar mot en person under lång tid, i en situation där den utsatta har svårt att försvara sig.

Gruppolarisering

När människor som redan lutar åt samma håll diskuterar en fråga tillsammans, och gruppen efteråt landar längre ut åt samma håll än vad genomsnittet av de enskilda åsikterna var.

Ingruppsfavorisering

Att gynna sin egen grupp framför andra så fort en grupptillhörighet finns – även när gruppen är helt godtyckligt tillsatt och medlemmarna aldrig träffat varandra.

Att röra sig mot, emot och bort

Karen Horneys tre grundstrategier för att skapa trygghet i relationer – att söka närhet, att hävda sig, eller att dra sig undan – och varför flexibiliteten mellan dem är det som avgör om de fungerar.

Autenticitet

Kongruens mellan det man känner och vill och det man faktiskt uttrycker och gör – en hållning som går att öva upp, inte ett personlighetsdrag man har eller saknar.

Perfektionism

Att ställa överdrivet höga krav på sig själv och döma sitt värde efter om de uppnås – där rädslan för misstag kostar mer än strävan ger.

Self-silencing (att tysta sig själv)

Att systematiskt trycka undan egna tankar, känslor och behov för att bevara en relation eller undvika konflikt.

Social isolering

Att dra sig undan andra när livet är svårt – en strategi som sänker den sociala ansträngningen för stunden men svälter den kanal som återhämtning oftast går genom.

Devaluering

Att tillskriva en annan person (eller sig själv) överdrivna fel och brister – att skriva ner värdet för att slippa beroende, avund eller sårad längtan.

Hjälp-avvisande klagande

Att upprepat be om hjälp och sedan avvisa varje förslag som ges – en dold förebråelse förklädd till en omättlig efterfrågan.

Idealisering

Att tillskriva en annan person (eller sig själv) överdriven perfektion för att slippa besvikelse, osäkerhet och blandade känslor.

Passiv aggression

Att uttrycka ilska eller motstånd indirekt – genom förhalning, "glömska", sarkasm eller tystnad – i stället för öppet.

Vändning mot självet

Aggression som egentligen gällde någon annan riktas i stället inåt – mot det egna självet, som självkritik, självbestraffning eller självförakt.

Emotionellt arbete (ytagerande och djupagerande)

När jobbet kräver ett visst känslouttryck kan du antingen låtsas (ytagerande) eller faktiskt försöka känna det (djupagerande) – och kroppen märker skillnaden.

Expressiv suppression

Att hålla tillbaka det synliga uttrycket av en känsla som redan uppstått – ansiktet hålls neutralt medan känslan pågår inombords.

Gunny-sacking

Konfliktdraget att spara på oförrätter och tömma hela säcken på en gång – där åratal gamla frågor dras in i varje nytt gräl så att inget enskilt kan tas itu med eller repareras.

Kritik

Att göra ett klagomål om en specifik handling till ett angrepp på partnerns karaktär – Gottmans första av de fyra ryttarna.

Passiv, aggressiv, passivt-aggressiv och assertiv stil

Den klassiska fyrfältaren för hur behov och gränser kommuniceras: ge upp dem (passivt), köra över andras (aggressivt), uttrycka dem förtäckt (passivt-aggressivt) eller uttrycka dem rakt med respekt för båda parter (assertivt).

Undfallenhet

Ett vanemässigt sätt att hantera konflikt och relationer genom att foga sig, behaga och osynliggöra egna behov – tryggheten söks i att aldrig vara till besvär.

Attack mot självet (skamkompassen)

Skamkompassens självattackpol: skammen vänds inåt till självförakt och underkastelse – "jag är värdelös, förlåt att jag finns".

Tillbakadragande (skamkompassen)

Skamkompassens tillbakadragandepol: att krympa, tystna och försvinna ur kontakt när skammen träffar – impulsen att inte synas förrän faran är över.

Uppmärksamhetsbias mot hot (vaksamhet-undvikande)

Ett ofrivilligt uppmärksamhetsmönster i tre steg: blicken dras mot hotet först, fastnar där, och slits sedan bort från det.