Sexualisering
Att inom sig göra om en skrämmande känsla av maktlöshet till något som känns upphetsande och självvalt.
DSM-IV Defensive Functioning Scale: omogen nivå (image-distorting)
Sexualisering (även kallat instinktualisering) innebär att en känsla som egentligen handlar om rädsla, hjälplöshet eller att inte ha kontroll omvandlas inombords till något som känns erotiskt laddat. Det som en gång kändes passivt och skrämmande får en ny inre form där man själv är den som väljer och styr.
Nancy McWilliams beskriver sexualisering som ett av de primitiva försvaren – ett tidigt sätt psyket hanterar överväldigande affekt på, innan mer moget ordnande av känslor har hunnit utvecklas. Den underliggande logiken är att en upplevelse av att vara utlämnad görs om till en upplevelse av åtrå, eftersom åtrå – till skillnad från maktlöshet – går att uppleva som något man själv har rått över.
Inifrån perspektivet
Du märker kanske att minnen eller tankar som egentligen borde kännas skrämmande i stället får en laddning som känns upphetsande. Det kan vara förvirrande eller skambelagt att lägga märke till, för det ger inget uppenbart samband mellan det obehag du visste att du kände då och det som händer i tanken nu. Ofta är det just detta – att omvandlingen sker automatiskt och utan att du bett om det – som gör det svårt att prata om.
Utifrån perspektivet
Detta är ett inre skeende som sällan går att se utifrån. Det som eventuellt märks är att en person verkar undvika att tala om en skrämmande upplevelse rakt av, eller att samtalet om den glider mot ett annat register utan att personen själv verkar medveten om glidningen.
Exempel
I vardagen
Att som vuxen märka att ett minne av en situation där man kände sig fullständigt maktlös ibland dyker upp i tanken med en erotisk snarare än en skrämmande laddning. Det avgörande är vad omvandlingen gör inombords: den byter ut en känsla av att vara utlämnad mot en känsla av att själv välja.
I relationer
Att i en trygg relation ändå märka att tankar om en tidigare skrämmande situation ibland får en erotisk ton, utan att det har någon koppling till hur personen faktiskt känner för sin partner. Det säger något om hur den gamla känslan hanteras inombords, inte om relationen i sig.
Adaptiv vs kostsam
Adaptiv funktion: omvandlingen kan göra en annars outhärdlig känsla av hjälplöshet möjlig att bära, genom att ge den en form som känns hanterbar och till och med njutbar i stunden. Kostsam: när detta blir det huvudsakliga sättet att hantera rädsla och maktlöshet på kan det försvåra att någonsin möta den ursprungliga känslan direkt, och det kan skapa förvirring kring vad man egentligen känner och varför.
Vad kan jag göra?
Om du märker en sådan omvandling hos dig själv kan det hjälpa att påminna dig om att den ursprungliga känslan – rädslan, maktlösheten – är giltig i sig, och att den inte behöver göras om till något annat för att vara möjlig att bära. Det är inte något att skämmas över att lägga märke till. Att prata om det med en terapeut som är van vid den här typen av mönster kan göra det lättare att sätta ord på vad som faktiskt hände och vad du faktiskt kände.
Alternativa strategier: Att gradvis kunna känna och sätta ord på den ursprungliga rädslan eller maktlösheten, mentalisering, bearbetning i trygg terapeutisk relation.
När söka hjälp?
När mönstret gör det svårt att skilja på rädsla och lust, när det bidrar till skam eller förvirring kring egna reaktioner, eller när det hänger samman med tidigare skrämmande erfarenheter som inte känns bearbetade. En terapeut med erfarenhet av psykodynamiskt arbete eller traumabearbetning kan hjälpa till att sakta ner och reda ut vad som faktiskt hör ihop med vad.
Relaterade mönster
Utagerande
Att urladda en inre konflikt eller känsla direkt i handling, i stället för att känna, tänka eller sätta ord på den.
CopingstrategiBeroende som självreglering
Självmedicineringshypotesens lins: substansen eller beteendet fungerar som protes för känsloreglering – frågan är inte bara vad någon tar, utan vad som dämpas eller väcks.
Fördjupning
Funktion
Reglerar en outhärdlig känsla av rädsla eller maktlöshet genom att omvandla den till något som känns valt, aktivt och kontrollerat i stället för påtvingat och passivt. Funktionen handlar om affektreglering – att göra en olidlig känsla bärbar – inte om åtrå eller attraktion i vanlig mening.
Utveckling över livet
McWilliams beskriver sexualisering som ett försvar som kan få fäste när ett barn eller en ung person upplevt situationer präglade av rädsla eller maktlöshet, och psyket – i brist på andra sätt att hantera affekten – griper efter en omvandling som gör det outhärdliga uthärdligt. Mekanismen beskrivs som en tidig, automatisk reglering av affekt snarare än ett moget, valt sätt att förhålla sig till en känsla.
Teoretisk bakgrund
McWilliams (2. uppl. 2011) Psychoanalytic Diagnosis, kapitel 5 om primära försvarsprocesser. Begreppet instinktualisering används i delar av den psykoanalytiska litteraturen som synonym, för att betona att det rör sig om en omvandling till driftsnära (instinktuellt) register.
Personlighetsorganisation
Hos McWilliams hör sexualisering hemma bland de primära, primitiva försvaren – de som formas tidigt och hanterar affekt mer direkt kroppsligt än de mer mogna, verbalt medierade försvaren. Det är inte knutet till en enda karaktärsstil utan kan förekomma vid olika typer av personlighetsorganisation, oftare ju mer primitiv nivån av försvar i övrigt är. Beskrivningen är dimensionell och gäller mekanismen, aldrig en typ av person.
Hur det mäts
Försvar mäts huvudsakligen på två sätt: självskattning med Defense Style Questionnaire (DSQ-40), som fångar bredare försvarsstilar snarare än enskilda mekanismer, och observatörsskattning med Defense Mechanism Rating Scales (DMRS) utifrån inspelat kliniskt material. En känd paradox begränsar självskattningen: försvar är delvis omedvetna, och den som använder dem mest kan vara sämst på att rapportera dem.
Källor
- McWilliams, N. (2011). Psychoanalytic Diagnosis: Understanding Personality Structure in the Clinical Process, 2nd ed. Guilford Press, chapter 5 "Primary Defensive Processes".