Ångest

Allt-eller-inget-tänkande

Att tolka händelser och sig själv i absoluta, svartvita kategorier utan gråskalor.

Emotionellt resonerande

Att använda känslan som bevis för hur verkligheten är: "Jag känner det, alltså är det sant."

Katastroftankar

Att automatiskt föreställa sig det värsta möjliga utfallet och behandla det som sannolikt.

Mentalt filter

Att fastna vid en enda negativ detalj och filtrera bort allt annat, tills detaljen färgar hela upplevelsen.

Rättvisefelslutet

Att väga allt som händer mot en inre rättvisemåttstock – och fastna i bitterhet när verkligheten inte dömer som den "borde".

Spådomstänkande

Att behandla egna negativa förutsägelser som etablerade fakta – framtiden känns redan avgjord.

Tankeläsning

Att utan egentliga belägg vara övertygad om vad andra tänker – oftast något negativt om en själv.

Övergeneralisering

Att dra universella slutsatser – "alltid", "aldrig", "ingen" – utifrån en enda händelse.

Bions grundantaganden

Tre omedvetna grundhållningar som en grupp faller in i när den flyr sin egentliga uppgift: beroende, kamp–flykt och parbildning.

Grupptänkande

När en sammanhållen grupps strävan efter enighet tränger undan en realistisk prövning av alternativ – och gruppen fattar sämre beslut än medlemmarna hade gjort var för sig.

Institutionell ritualisering

När rutiner, möten och processer behålls trots att de förlorat sin funktion – formen lever kvar för att den håller ångesten i schack, medan innehållet runnit ur.

Pluralistisk ignorans

När nästan alla i en grupp privat tvivlar på en norm men tror att alla andra stödjer den – och därför följer den tillsammans, fast nästan ingen egentligen vill det.

Sociala försvarssystem

Omedvetna strukturer och rutiner i en organisation som skyddar medlemmarna mot ångesten i själva arbetsuppgiften – ofta på bekostnad av uppgiften själv.

Avslappning

Tekniker som progressiv muskelavslappning och lugn andning som dämpar kroppens stressrespons den fysiologiska vägen.

Distraktion och avdomning

Att rikta uppmärksamheten bort från det svåra – i doserad form en sund paus, som standardläge en gradvis avdomning där kontakten med livet tunnas ut.

Experientiellt undvikande

Oviljan att vara kvar i kontakt med inre upplevelser – tankar, känslor, förnimmelser, minnen – och försöken att ändra deras form eller frekvens även när det kostar i längden.

Fysisk aktivitet som coping

Att använda rörelse och träning för att reglera stress och humör – en av de mest evidensstarka vardagsstrategierna, med en tvångsmässig avigsida.

Planering och problemlösning

Att hantera stress genom att analysera problemet, lägga en plan och aktivt försöka förändra situationen.

Prokrastinering

Att frivilligt skjuta upp det man föresatt sig trots vetskapen att man förlorar på det – mindre ett planeringsproblem än ett sätt att reglera känslor.

Rumination

Repetitivt, passivt grubblande över negativa händelser, känslor eller problem utan att leda till lösning.

Substansanvändning som coping

Att använda alkohol, droger eller lugnande läkemedel för att dämpa stress och svåra känslor – det fungerar på kort sikt, och det är precis därför mönstret biter sig fast.

Säkerhetsbeteenden

Små handlingar som ska avvärja en befarad katastrof inne i en skrämmande situation – och som samtidigt hindrar upptäckten att katastrofen inte skulle ha inträffat.

Undvikande som copingstrategi

Att hantera stress och obehag genom att fly undan det som väcker dem, i stället för att möta det.

Bortträngning

Omedveten uteslutning av oacceptabla tankar, minnen eller impulser från medvetandet.

Föregripande

Att realistiskt känna efter i förväg hur något svårt kommer att bli – och planera för det – i stället för att överraskas av det.

Förskjutning

Att omedvetet rikta om en känsla från sitt egentliga, hotfulla mål till ett ofarligare ersättningsmål.

Idealisering

Att tillskriva en annan person (eller sig själv) överdriven perfektion för att slippa besvikelse, osäkerhet och blandade känslor.

Intellektualisering

Att hantera känslomässigt laddat material genom abstrakt, analytiskt tänkande som håller känslan på avstånd.

Klyvning

Ett tidigt sätt att skydda det goda genom att hålla det åtskilt från det onda – en själv eller andra blir antingen helt bra eller helt dålig.

Konversion

Psykisk konflikt tar kroppslig-neurologisk form – förlamning, stumhet, synbortfall eller kramper utan medicinsk förklaring.

Ogörande

Symboliska handlingar som omedvetet ska "ta tillbaka" eller ogiltigförklara en oacceptabel tanke eller handling.

Sexualisering

Att inom sig göra om en skrämmande känsla av maktlöshet till något som känns upphetsande och självvalt.

Självobservation

Att i stunden kunna betrakta sina egna tankar, känslor och motiv – och låta det man ser informera handlandet.

Önsketänkande

Att låta önskan styra övertygelsen – tro att det blir bra för att man så gärna vill att det ska bli det.

Depersonalisation

Känslan av att vara främmande för sig själv – som att betrakta sina egna tankar, känslor eller sin kropp utifrån, "som i en film".

Derealisation

Känslan av att omvärlden är overklig – dimmig, platt eller kulissartad, som betraktad genom en glasskiva.

Emotionellt undvikande

En strategi för att reglera svåra känslor genom att aktivt hålla dem på avstånd, undertrycka dem eller undvika det som utlöser dem.

Kognitiv omtolkning

Att förändra känslan genom att förändra situationens innebörd – innan känslan hunnit utvecklas fullt ut.

Situationsval

Att reglera känslor vid den tidigaste möjliga punkten – genom att välja vilka situationer man över huvud taget går in i.

Tankeundertryckande och rebound-effekten

Att medvetet försöka jaga bort en tanke gör den ofta mer påträngande, inte mindre – särskilt när huvudet redan är fullt.

Existentiell ansvarsflykt

Att undvika frihetens ångest genom att förlägga författarskapet till det egna livet någon annanstans – till omständigheter, andra människor, "jag hade inget val".

Kompulsivitet och konventionalitet

Att fly frihetens ångest genom att lämna över ratten – till inre "måsten" som inte går att ifrågasätta, eller till konventionen: man gör som man gör.

Självkänsla som sköld

Terror management-teorins andra pelare: självkänslan som ångestbuffert – att sträva efter värde enligt världsbildens måttstockar för att hålla dödsmedvetandet på avstånd.

Terror management-teorin (TMT)

Teorin att vetskapen om den egna döden driver människor att söka skydd i kulturella världsbilder och självkänsla – och att försvara dem när döden görs påtaglig.

Världsbildsförsvar

Att försvara sin kulturella världsbild hårdare – belöna de egna, döma avvikare strängare – när döden gjorts påtaglig.

Flyktrespons

Akut mobilisering bort från ett upplevt hot – att komma undan, ut eller iväg innan något hinner hända.

Hypervigilans

Ett tillstånd av konstant förhöjd vaksamhet och hotscanning som håller nervsystemet i beredskap.