Självhandikappande
Att i förväg resa hinder för sin egen prestation, så att ett misslyckande kan skyllas på hindret – och en framgång framstå som ännu större.
Självhandikappande innebär att man inför en prestation skapar eller framhåller hinder: pluggar inte inför tentan, festar kvällen innan, väntar till sista minuten, betonar att man är förkyld. Berglas och Jones (1978) myntade begreppet efter experiment där deltagare som fått oförtjänt beröm valde en prestationshämmande substans inför nästa test – hellre ett alibi än en ny prövning av förmågan.
Logiken är attributionell: misslyckas man kan det förklaras med hindret, lyckas man trots hindret framstår förmågan som desto större. Förmågan i sig behöver aldrig prövas på riktigt och kan därmed förbli intakt i självbilden. Forskningen skiljer mellan beteendemässigt självhandikappande (verkliga hinder) och hävdat självhandikappande (uttalade ursäkter).
Inifrån perspektivet
Det känns sällan som en strategi: "Jag orkade bara inte börja", "jag behövde ta ut svängarna lite". Inför prestationen finns en diffus dragning bort från förberedelse – och en stilla lättnad i att förklaringen redan ligger klar om det går dåligt.
Utifrån perspektivet
Omgivningen ser någon som påfallande ofta har ett skäl i beredskap: för lite sömn, för mycket annat, började för sent. Mönstret "tänk vad hen kunde om hen bara försökte" är typiskt – liksom att personen gärna nämner sina hinder innan resultatet är känt.
Exempel
I vardagen
Att festa kvällen före tentan och berätta det för alla. Att börja storstäda istället för att öva inför uppkörningen. Att lämna in ansökan i sista sekunden så att ett nej kan förklaras med tidsbristen.
I relationer
Att inleda en dejt med "jag är hopplös på sånt här" så att ett svalt mottagande redan är förklarat. Att inför ett viktigt samtal med chefen nämna sin dåliga natt – en krockkudde för självkänslan om samtalet går illa.
Adaptiv vs kostsam
Kortsiktigt dämpar det prestationsångest och skyddar självkänslan mot beskedet att förmågan inte räckte. Kostsamt över tid: hindren sänker faktiskt prestationen (självuppfyllande), urholkar trovärdigheten inför andra och hindrar den övning som hade byggt verklig förmåga.
Vad kan jag göra?
Lägg märke till alibimoment: när börjar du förbereda din förklaring i stället för din prestation? Pröva att definiera framgång som lärande snarare än bevis på begåvning – då blir misslyckanden information i stället för domar. Självmedkänsla minskar behovet av krockkuddar.
Alternativa strategier: Realistisk målsättning, gradvis exponering för misslyckande, självmedkänsla, problemfokuserad coping.
När söka hjälp?
När mönstret återkommande underminerar studier, arbete eller relationer, eller när rädslan för att misslyckas styr stora delar av livet. Prestationsångest och villkorad självkänsla svarar väl på KBT och självmedkänslobaserade behandlingar.
Terapiformer som arbetar med detta
En strukturerad, evidensbaserad terapi som arbetar med sambandet mellan tankar, känslor och beteenden för att minska psykiskt lidande.
KBT konceptualiserar mönstret som skydd av en villkorad självkänsla och prövar det med beteendeexperiment där en prestation genomförs med full förberedelse och utan alibi. Det befarade, att ett ärligt försök ska bevisa oförmåga, testas då direkt i stället för att förbli oprövat.
En terapi för skam och hård självkritik som tränar upp trygghetssystemet – förmågan att möta sig själv med samma medkänsla som man möter andra.
CFT arbetar med det som gör alibit nödvändigt: en självkritik så hård att ett ärligt misslyckande känns outhärdligt. När misslyckanden kan mötas med medkänsla i stället för attack sjunker behovet av att i förväg ordna förklaringar.
Relaterade mönster
Kompensation
Att väga upp en upplevd brist eller svaghet genom att överprestera på ett annat – eller samma – område.
Existentiellt försvarSjälvkänsla som sköld
Terror management-teorins andra pelare: självkänslan som ångestbuffert – att sträva efter värde enligt världsbildens måttstockar för att hålla dödsmedvetandet på avstånd.
Kognitiv förvrängningSjälvgynnande bias
Tendensen att tillskriva framgångar den egna förmågan och misslyckanden omständigheterna – självkänslans tysta bokföring.
CopingstrategiProkrastinering
Att frivilligt skjuta upp det man föresatt sig trots vetskapen att man förlorar på det – mindre ett planeringsproblem än ett sätt att reglera känslor.
Fördjupning
Funktion
Skyddar självkänslan och bilden av den egna förmågan: med ett hinder på plats kan ett misslyckande aldrig bevisa oförmåga. Förmågan förblir oprövad – och därmed obesegrad i fantasin.
Utveckling över livet
Berglas och Jones spårade mönstret till en ostadig framgångshistoria: beröm och framgång som inte upplevts kopplade till egen insats gör nästa prövning hotfull. Miljöer där värde mäts i prestation, och där naturlig begåvning beundras mer än ansträngning, förstärker mönstret.
Teoretisk bakgrund
Berglas & Jones (1978) klassiska experiment. Vidareutvecklat av Rhodewalt med kollegor inom social- och personlighetspsykologi. Mönstret är nära släkt med attributionsteori och forskning om prestationsbaserad självkänsla.
Kulturell kontext
I skol- och arbetskulturer där det anses finare att lyckas utan ansträngning ("hen är bara smart") blir självhandikappande extra lockande – att synas kämpa och ändå misslyckas upplevs som det mest avslöjande av allt.
Hur det mäts
Self-Handicapping Scale (SHS) av Jones & Rhodewalt är det etablerade självskattningsformuläret. Caveat: beteendemässigt självhandikappande fångas bättre experimentellt eller via faktiska beteendedata än via självrapport – mönstret är delvis osynligt för personen själv.
Källor
- Berglas, S. & Jones, E. E. (1978). Drug Choice as a Self-Handicapping Strategy in Response to Noncontingent Success. Journal of Personality and Social Psychology.